”En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.”

Efter att ha hört om lagändringen som förbjuder kortavgifter så tänkte jag att jag skulle ta reda på mer, bland annat vem man ska anmäla brottet till. Det känns som att när det äntligen kommit en lag som ska förbjuda något som väldigt många är irriterade över så är det ju bra att veta lite mer om hur den ser ut.

Lagtexten innebär att det nu är olagligt att ta ut en avgift av konsumenten om man som handlare tar betalt med kort. Det får inte förekomma att en tobakshandlare tar 5kr extra för kortbetalning under 100kr t.ex.

”Vad bra” tänker du kanske nu, bra att det inte är okej att lägga avgiften på kunden, det är ju handlaren som väljer att kunna ta betalt med kort och handlaren som skall betala för sin tjänst.

Att betala 3kr eller 5kr extra kan kännas som väldigt lite, men tänk att du handlar en gång i veckan med en kortavgift på 3kr då är du uppe i över 150 kr om året och det blir för många väldigt snabbt mer än så. Handlaren betalar dock inte 5 kr för din korttransaktion, det är ju som du kanske förstår en löjligt hög avgift och ingen handlare hade tagit kort då. Handlarens kostnad ligger på max en krona per transaktion och ev. en procentuell del av totalsumman.

Jag har länge klagat på alla som tar avgifter på kortköp och går hellre till någon annan eller betalar kontant när det blir så, några gånger har jag funderat på att begära nummret till deras betaltjänstleverantör för att höra om det är okej. Nu har det inte blivit så, oftast har man inte tid när man handlar på ett sådant ställe som tar avgifter eller så är det helg eller kvällstid så att de ändå inte har öppet.

Med den nya lagen tänkte jag att nu måste det ju finnan nån som kan sätta dit de här handlarna ordentligt när de tar ut avgifter, men icke, det är nämligen så att det inte finns något i lagen som ger någon myndighet rätten att ingripa. Lagen är alltså enbart normbildande och i praktiken verkningslös när man inte vill betala kortavgifter. Den enda du kan kontakta för att ge företagaren reela konsekvenser idag är fortfarande företaget som tillhandahåller betaltjänsten.

Finansinspektionen säger att det enda vi egentligen kan göra är att låta bli att handla eller klaga så gott vi kan och hävda vår rätt. Konsumentverket säger att de inte har något med detta att göra och kan inte hjälpa till. Bankens kundtjänst visste inte ens om att lagen fanns.

Sedan kommer en sak till som gör lagen ännu mer verkningslös:

”Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalningsinstrument.”

Det här är betyder ungefär: ”Ta inte ut någon avgift för kortköp, men ge gärna rabatt för de som betalar kontant.”

Nästa gång någon vill lägga på en kortavgift ska jag börja pruta istället, kan de föreslå att jag betalar mer kan jag också föreslå att de ska få mindre pengar.

Det kan ta lång tid att bestämma vad man vill ha för motiv och sedan lång tid att spara ihop pengar till att göra motivet till verklighet. Visst kan det vara lockande att bara hitta på något, men en tatuering ska man ju faktiskt leva med i hela sitt liv så det är bra att tänka över sitt motiv ordentligt istället för att tänka att man kan ångra sig sedan. Visst går det att ta bort många tatueringar eller i alla fall täcka över dem med något annat om man bara ogillar motivet men det blir aldrig lika bra som att ha rätt motiv från början.

Jag ska själv tatuera mig mer, det har jag bestämt sedan väldigt länge. Hittills så har jag bara gjort en väldigt liten helsvart design i svanken, en tramp stamp om ni så vill. :) Jag hade redan när jag gjorde den tankar om ett betydligt större mönster men eftersom den skall komma att vara en central del i det stora hela så kunde jag inte hålla mig ifrån att göra den lilla delen som skall komma att bli så stor till slut.

Min bakgrund

En av mina största fascinationer är tigrar, ett enligt mig mycket elegant och fridfullt djur (för det mesta, tigrar måste ju jaga ibland ^^,).

Min tanke bakom att tatuera mig är inte att det skall vara ett motiv av någonting så att min kropp blir ‘duken’ till en målning likt ett väldigt exklusivt fotopapper printat med laserskrivare. (Yay, I’m a nerd!) Jag vill inte ha en bild av en tiger på min axel eller över min ryggtavla, som så många redan har gjort. Jag vill inte heller försöka ‘bli’ en tiger genom några extrema bodymodifications, som andra också har gjort.

Nej, jag vill vara mer än en utstickare, jag vill vara unik och min tatuering blir en förlängning av mig själv. Mitt abstrakta tigermönster ska inte göra mig till en hybrid mellan människa och djur, det ska inte vara en liten bild utan det ska visa mina ränder. Något annat som är viktigt för mig är att jag ska kunna täcka över min tatuering utan att ta på mig allt för mycket kläder, jag vill kunna välja vem jag visar den för och när den syns utan att för den delen behöva täcka mig.

Med anledning av detta har jag först fantiserat fram och sedan ritat upp mitt mönster av ränder som skall sträcka sig från under vänster bröst, runt vänster sidan, över svanken och rumpan, ner över högra låret, runt och in mellan benen. Det här är vad jag är, jag har låtit det komma från djupt inom mig och nu skall det bli permanent på utsidan.

Här följer en liten förklaring på hur jag har resonerat bakom hur jag kommit fram till just hur min tatuering skall bli. Jag kommer självklart att följa upp den här artikeln med resultatet när det har börjat och när den väl är klar. :)

Att komma på sitt motiv

Det är upp till var och en vad de vill ha för motiv, jag skulle säga att det faktiskt är en dålig idé att be någon om tips för vad just du ska tatuera på din kropp, det är bättre att låta det ta tid och komma på det själv så att det är ett sannerligen personligt motiv.

I mitt eget fall har det tagit merparten av ett decennium från att jag började tänka på tatueringar tills idag när jag är på väg att göra det stora klivet från dröm till verklighet. Det första jag egentligen bestämde var bara att jag skulle tatuera mig, sedan följde idén om tigrar och så vidare tills jag bestämt exakt vad jag ville att det skulle se ut.

Bra att tänka på för att komma på motiv är t.ex. vad du ofta tänker på, vad du tror kommer att följa med dig hela livet och saker du vill att andra ska kunna se såväl som du själv. Ett bra motiv ska du kunna känna glädje av varje gång du ser det (Definitionen av ‘glädje’ lämnar jag upp till dig. ;) ), och du ska kunna känna dig stolt över att visa upp det för andra.

Ett motiv som har att göra med någonting du just nu är väldigt engagerad i kan vara både bra och dålig, du kommer alltid att ha kvar ett minne men tänk noga igenom om det verkligen är något som du kan vara stolt över resten av ditt liv. Det bör vara så viktigt att du hellre förlorar den kroppsdel du tatuerar än ger upp ditt engagemang.

Var ska den sitta då?

Ja, det kan vara svårt att välja var en tatuering ska sitta. Det första du måste välja är om du vill att den skall synas tydligt, och i så fall hur tydligt. Anledningen att man alls ska tänka igenom detta är såklart att inte alla i samhället skulle uppskatta att du har en tatuering på samma sätt som du själv gör. T.ex. skulle en arbetsgivare som inte själv är tydligt tatuerad (och/eller piercad) ens tänka två gånger innan du hoppar ner på listan av kandidater, vissa motiv kan vara undantagna så som små söta saker på tjejer, men det är ändå gränsfall och tur som gäller då.

En tatuering på din arm kan lätt täckas av långa ärmar, men en tatuering på händerna kan du inte täcka med vantar alla gånger, långt ner på armen är också något som kan synas väldigt tydligt även när du inte vill att den skall synas.

En tatuering på rygg/torso är ganska enkelt att visa precis så mycket som du vill, en tröja räcker för att ingen skall se.

Midjan, den delen som hamnar mellan över och underdel av kläder är lite si och så att täcka ibland, man kan behöva tänka lite extra för att veta att det inte syns.

På benen kan vad som helst gälla, det är ju bara din klädstil som begränsar dig här. En person som gärna bär kjol med tunna strumpbyxor visar ju upp betydligt mer än den som bara går i långa jeans.

Vad är det bästa stället då? Det vet ju bara du, bestäm hur väl du vill att det ska synas och låt sedan vad som blir finast styra säger jag. :) Andra bra saker att välja placering med är ärr eller andra saker som ger en tydlig mening till placeringen. Något annat skulle kunna vara ett ställe på kroppen du gillar att bli berörd eller kanske tvärt om?

Vem ska göra det åt mig?

Inte jag, för jag kan det inte, och det är nog det viktigaste. Hitta någon som verkligen kan sin konst så kommer du bli mest nöjd.

Det kan vara lockande med ‘kompispris’ hos vissa tatuerare som inte är helt upplärda men vill du verkligen riskera att din tatuering inte blir perfekt? Själv går jag på någon som jag vet har ett bra rykte när jag väljer allt, inte bara tatuerare. Jag vill alltid veta att personen jag väljer har gjort bra ifrån sig tidigare, och sedan måste personen vara positiv till att göra just det jag vill ha gjort eftersom det inte bara handlar om att trycka på en knapp utan ett levande konstverk.

En bra regel är nog att du inte vill bli tatuerad av någon som kan klämma in dig allt för snabbt, en tatuerare som kan boka med kort varsel har antagligen inte fått upp någon kundbas ännu och är alltså mindre sannolikt en bra tatuerare. Att behöva boka en månad eller två i förväg är en positiv sak, även om det kan vara onödigt att vänta i två år. ^^, (Det kan ju såklart finnas de som precis börjat efter ett uppehåll eller precis öppnat egen salong eller så, fast som har jättestor erfarenhet, men då har de antagligen ett bra rykte och tydliga exempel på vad de gjort tidigare att visa upp. Kolla, kolla, kolla!)

När ska jag göra det? / Hur länge borde jag vänta?

”Vänta inte, gör det nu!” Skulle jag vilja säga men det är väldigt dumt, du bör åtminstone ha idéen om din tatuering under en lång tid, och vara van vid tanken på att bära den. Hur lång tid du behöver vänta är väl upp till dig men det är bra att ha tålamod och inte bara springa till en tatuerare så fort du fått en liten idé bara för att du kan.

Hur långt in i livet är du? Det har ju faktiskt en påverkan på din förmåga att veta hur länge en sak kan hänga med dig, du vet efter ett antal år om en sak kommer fortsätta med dig resten av livet eller kanske kan gå över.

Jag har grubblat, ritat och fantiserat om min tatuering i många år nu, skulle jag tröttna på det så skulle jag vara en annan människa än jag är idag och jag kan inte tänka mig att det skulle hända. Men bara för något år sedan kunde jag inte säga säkert att den här tatueringen kommer att vara perfekt hela mitt liv, då hade det inte varit allt för bra att köra på eftersom man aldrig kan veta om det blir bra.

Feedback uppskattas! Tack för att du läste från en som är väldigt pirrig inför morgondagen då det äntligen är dags!

Så med inställningen att Jag skulle se alla 8 avsnitt satte Jag igång med avsnitt tre och nu är det hela över. Med varierande mängd småvitsar och skratt här och där så lyckas Anders bland annat med djurplågeri och att förstöra en sekt under tiden han förstör Måns liv utan minsta tanke på sin bästa väns lycka.

När Anders spenderar Måns renoveringsbudget på en utekväll genom att tjata på Måns, som inte ens vågar säga emot, ska anlita en annan hantverkare än den som redan är bestämd. Det enda logiska i avsnittet var Måns flickväns reaktion på idéen och slutresultatet.

I sista avsnittet så köper Måns ett par vita skor, väldigt smart upplägg för mycket kul skämt som de bara utnyttjar lite grann. När Anders intar scenen på det probono-gig som de uppträder på så stjäl han hela Måns repetoar och precis innan Måns går ut på scen så kommer konferencieren och tar de vita skorna eftersom de är tillverkade av barnarbetare och hela evenemanget handlar om att hjälpa barn. Måns står då på scenen bestulen på både skämt och skor, varför inte dra igång med något i stil med ”Jaha, nu står jag här förnedrad utan vare sig skämt eller skor”.

Hur är det här bra tv? (Slutscenen i sista avsnittet)

Om detta är något som ska visas på tv kan i alla fall inte Jag svara på, för mig är det bara riktigt dålig public service.

Du har säkert funderat på varför Jag kallar mig och min blogg för ängel, det är något som Jag inte har skrivit om och inte heller har Jag skrivit någonting som har med änglar att göra.

Det hela började någon gång i högstadiet, som många andra så var Jag ganska deppig och hormonell under den tiden och sökte efter någon form av mening med livet. Jag fann ingen mening med livet så till slut hittade jag bara på mina egna regler, och Jag lever efter dem än idag om än lite uppdaterade.

Tigerängel

Just varför jag valde att kalla mig för ängel vet Jag inte, inte längre i alla fall, och det är okej för mig. Det finns dock bevis på att Jag tänkte mycket på just änglar i högstadiet, bildbevis, jag ritade en hel del och ett motiv som ofta återkom var just änglar.

Lite mer specifikt så kom min fantasi fram till att jag är en tigerängel, en av de tidigaste bilderna som jag ritat av änglar är lilla Tyger här till höger, en tigerängel som funnits med mig sedan 8:an.

När det kommer till namnet på bloggen så minns Jag faktiskt inte exakt varför Jag sökte på ordet ängel, men Jag kollade runt på massvis med namn och när Jag hittade att ängel.se var ledigt så var Jag bara tvungen att ha det! Jag har tidigare kallat min blogg för ‘The Angelblog’ men det kändes lite fel och jag hade hittat en blogg som hade ett liknande namn, jag ville helt enkelt bli mer egen.

För de som känner mig så kanske det verkar lite underligt att Jag valt ett ord som har så pass stor betydelse inom religion, Jag är nämligen inte religiös alls. Jag är uppvuxen i det vanliga svenska skolväsendet och har således fått lära mig att den kristna läran är mest sannolik, men det tror Jag inte ett dugg på, redan i lågstadiet visste Jag att Jag inte ville delta i aktiviteter så som att besöka kyrkan på skolavslutningar och andra högtider (Jag t.o.m. skolkade och gick hem vid något sådant tillfälle). Den senaste gången Jag besökte en kyrka var nog när Jag var på min farfars begravning, Jag kan inte minnas att Jag varit i en kyrka sedan dess för begravningarna för mina morföräldrar skedde i någon form av kapell och även de begravdes för flera år sedan nu.

Min syn på gudsväsendet är ganska simpel, Jag tror inte på någonting som Jag inte har upplevt och i mitt liv har Jag inte aldrig upplevt någon gudomlig närvaro. Det sägs vara enkelt att tro på gud, att ”välkomna jesus som din frälsare” och allt det där, men Jag har alltid haft problem med det. Det enda enkla med gud för mig har varit att helt skjuta konceptet åt sidan.

Jag kan inte påstå att Jag tror på någonting annat som är övernaturligt heller, saker som spöken, stenar som har specialegenskaper och andra saker som inte kan bevisas utan att man tror på det. Jag säger ibland att Jag tror på Karma, men då ser Jag det filosofiskt och som någonting som inte är definitivt, för mig är det helt enkelt så att om man är snäll mot någon så är de oftast snälla tillbaka.

Hur ska vi nu komma över till änglar? Den enklaste förklaringen av änglar, det som de flesta tänker på, är att en ängel är guds tomtenisse och hjälper således till att sköta om världen så att allt går enligt den gudomliga planen. Vi kan se på Wikipedia som förklarar lite mer akademiskt att änglar finns just inom de abrahamitiska religionerna och är någonting andligt.

Änglar har som sagt varit med mig ganska länge, den här bilden ritade jag 2005, just vad den föreställer är väldigt personligt men ängeln representrar mig.

'Demon & Ängel', inspirerad av ett rollspel

Min förklaring till änglar är antagligen helt fel, Jag tror ju som sagt inte alls på det här med andliga väsen och gud, men änglar tror Jag på ändå. Jag tänker inte på änglar som någon slags mysteriskt väsen som bara finns om man tror på någonting utan min idé av en ängel är en person som är helt unik på ett bra sätt.

En ängel för mig är en fantastisk människa och det kan man vara på många sätt, en ängel måste inte påverka allt i sin omgivning, en ängel måste inte förändra världen, en ängel är bara någon som ger en guldkant på tillvaron där den befinner sig.

På det här sättet blir både du och Jag änglar på vårt sätt och nobels fredspristagare kan också vara en ängel, alla kanske inte alltid är änglar men världen förändras och vi som bor här förändras med den och förändring är en positiv sak för annars skulle ju allt stå still.

Reklamfilm för en penna?

Jag var för några dagar sedan inne på Staples webbsida och hittade den här lilla reklamsnutten för en penna. Min första tanke var såklart ”varför göra en sån stor reklamfilm för en liten penna?”, för det verkar ju inte var världens häftigaste penna precis.

Sedan var jag förbi Staples butik i Nordstan och såg pennan på ett ställ (mitt besök var av annat syfte), hela 19,50 kr ville de ha för den, hemskt dyrt för bara en bläckpenna. Priset för en bläckpenna på t.ex. Clas Ohlson kan bli så lågt som 1,78 kr styck, och då gör det kanske inte så mycket om några av pennorna i paketet inte fungerar 100%, men för 19,50 vill man ju ha en superbra penna.

Pennan i fråga

Jag tyckte att konceptet att ha en miniatyriserad PET-flaska att skriva med som dessutom hade gel-bläck verkade väldigt kul, så jag köpte en penna. ( En röd blev det, vem hade gissat det? ^^, ) Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med pennan, för det känns verkligen som att man håller i en väldigt smal vattenflaska, det är väldigt bra balans i pennan och man känner att hur man än håller på är den fjäderlätta pennan precis på rätt plats.

Såhär blir skrift med pennan

Bläcket har jag haft lite krångel med, jag vet inte riktigt varför ännu men det verkar bara vara mitt sätt att skriva som gör att bläcket inte riktigt vill komma fram alla gånger. Först verkade det bero på temperaturen, men när jag sett till att temperaturen varit både varm och kall så kvarstår problemet med att det inte alltid kommer ett jämt flöde av bläck. Men senaste hypotes är att jag trycker pennan för hårt mot pappret, så länge det är ett strävt papper så verkar det fungera bra när jag bara precis lägger spetsen mot pappret.

Den fungerar bättre och bättre allt eftersom jag lär mig hur den bäst används, men det var väldigt svårt att fylla i ett formulär på blankt papper för ett klubbmedlemskap, kanske inte pennans starka sida.

Min slutsats är att om du vill ha en penna som är bra för att signera saker, eller skriva på vanligt kollegieblock, så är det här antagligen en av de bästa pennorna som finns. Att pennan är gjord av återvunnen plast är en viktig del av mitt intresse, det är häftigt att de hittat ett nytt användningsområde för just återvunna flaskor och sådan innovation är värd att uppmuntra! Den här pennan har Pilot lyckats bra med.

En kvinna som bär Burkha

Många med mig har läst om debatten mellan Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s) där bland annat Frankrikes eventuella förbud mot att bära Burka kom upp, ännu en sak som vi kan se att de två stora blocken inte vill skilja sig i utan båda svarar att de inte vill ha ett förbud men ändå inte vill att Burka skall finnas i Sverige. (Läs mer i Aftonbladet och DN) Detta har såklart skapat en debatt, t.ex. i Metros insändare och på bloggar.

Vad som inte diskuteras är om det skall vara okej att gå klädd som man vill i övrigt, det finns ingen som tycker att i samma debatt skulle t.ex. frågan om det är okej för en kvinna att gå omkring topless eller om andra heltäckande kläder skall påverkas på samma sätt om det nu skulle regleras om man fick bära Burka eller inte.

Är inte tvånget att ta av sig sin keps också ett förbud mot viss klädsel? Jo, och egentligen lika hemskt som om vi skulle tvinga alla kvinnor som vill bära slöja att ta av sig den, bara för att det inte tidigare i Sveriges historia varit en norm.

Att tvinga någon att klä sig på ett visst sätt har de flesta i Sverige tagit avstånd till, vi har t.ex. inte skoluniformer i kommunala skolor (och jag känner inte ens till någon privatskola där det krävs att eleverna bär skoluniform). Varför blir det i ett sådant klimat ens en debattfråga om man skall få lov att gå klädd så som man själv önskar? Egentligen så finns det ingen som kan säga att det ju finns de kvinnor som tvingas, för alla tvingas ha på sig kläder de inte valt själva, i alla fall när vi är små så väljer våra föräldrar exakt vilka kläder vi har på oss. Många barn köper inte sina egna kläder, inte minst killar, och blir således tvugna att bära just de kläder som deras föräldrar låter dem.

Jag har själv fått välja hur jag skall se ut, fått välja min frisyr och vad jag vill ha för kläder, så länge jag kan minnas att jag haft ett intresse av att göra det valet. Men jag känner andra som inte fått välja på samma sätt, flera av mina tidigare manliga klasskamrater har klagat på att deras mammor tvingat dem att klippa av håret när det blivit för långt, trots att de själva ville ha långt hår. Andra har inte fått lov att bära kläder med vissa märken och framför allt tjejer har inte fått välja vilka kläder som helst.

Finns det någon anledning att förbjuda någon från att bära burka, eller rättare sagt att förbjuda någon från att täcka sitt ansikte?

En grupp som alla bär Niqab

Jag kan komma på en enda anledning, som faktiskt är en bra anledning, att tvinga någon att ta av sig kläder som de inte vill ta av sig. Det är faktiskt så att vi i vissa sammanhang kräver att någon identifierar sig, t.ex. måste alla visa upp sitt pass för att resa internationellt, och om man har täckt för sitt ansikte så kan inte passkontrollanten säkerställa ens identitet.

Det blir då logiskt att i vissa situationer, där säkerheten är så hög som t.ex. på en flygplats, kräva av någon som täckt för sin identitet att visa den. En person som bär t.ex. burka kan onekligen vara någon annan än den person den påstår sig vara, även om det inte är nödvändigt att visa upp sig för alla på en flygplats för att komma förbi passkontrollen, så kanske åtminstone passkontrollanterna i ett separat rum kan bekräfta ens identitet.

Att någon skulle förbjudas bära en slöja är för mig helt obegripligt men att man i vissa fall kräver att ansiktet måste visas är absolut rimligt. Jag menar inte här att det skulle vara nödvändigt att ta av sig allt vad slöja heter, men en Niqab eller Burka som faktiskt döljer ansiktet kan ibland vara i vägen.

I en nätundersökning på expressen.se från oktober 2009 har över 90% svarat att de vill se ett förbud mot burka i Sverige.

Jag hoppas innerligt att debatten om detta till synes känsliga ämne kommer att sluta i att vi alla får bära de kläder vi vill, när vi vill. Även de där kepsarna som måste av i skolsalarna skall vara okej! Det skulle vara minst lika hemskt av oss att förbjuda någon att bära kläder, som det är av de länder där det är tvång på att kvinnor skall bära slöja.

Frihet är att välja själv, inte att någon annan skall hjälpa till med tvång.

Måns Nilsson

Jag känner helt klart att jag inte passar för den typen av humor som killarna visar när Måns gamla kompisgäng gapar och drar internskämt runt ett bord och slår sig i huvudet med tomma petflaskor, det handlar alldeles för mycket om personer som är nostalgiska och inte är riktitt nöjda med vart sina liv har tagit vägen när de börjar käna sig lite gamla och som att livet kanske inte är så lätt att ändra längre.

Vissa andra verkar tycka om den och det är helt okej, jag däremot kommer inte att se vidare på avsnitt tre. (Om du vill läsa något positivt om serien istället kan du t.ex. besöka godisgris.se)

Arbetsförmedlingen

En av de statliga verksamheterna jag förstår mig väldigt lite på är Arbetsförmedlingen, jag tror inte att jag riktigt förstått vad de gör än. Det känns som att de flesta bara går dit när de inte har jobb för att få a-kassan att betala ut pengar, men gör de verkligen bara det med så många antällda? Borde inte Arbetsförmedlingen se till att folk får jobb istället?

Vad kan man se av Arbetsfömedlingen egentligen då? Det som är tydligast är väl Platsbanken och deras webbsida, om man inte går in på ett av deras över 200 kontor förstås. Det har jag gjort två gånger nu och faktiskt hittat jobb båda gångerna, just genom Platsbanken.

Varför är jag då så skeptisk till Arbetsförmedlingen, om de nu gett mig jobb alla gånger jag varit i kontakt med dem? Jo för att organisationen som är så stor verkar inte generera jobb åt särskilt många och med tanke på hur många lokaler och hur många anställda Arbetsförmedlingen har och hur otroligt stora reklamkampanjer de genomför varje år, så är deras verksamhet väldigt fast i gamla mönster.

Om du vill registrera dig hos Arbetsförmedningen så måste du, oavsett tidigare inskrivningar och hur nära du har till närmaste kontor, personligen besöka dem. Hur kommer det sig att man kan gå till Skatteverket via internet och deklarera med e-leg men Arbetsförmedlingen kan inte göra någonting utan ögonkontakt? Är det inte viktigare med saker som deklarationen än att du kommer personligen och anmäler dig för att du söker jobb?

Första besöket är ändå oavsett vem du är ca. 10 minuters registrering av uppgifter, sen blir du kallad på möte med handläggare, varför inte minimera det arbetet genom att förnya och låta de som kan och vill sköta så mycket som möjligt själva göra det? Poff, så är du av med i alla fall en heltidstjänst per landsting.

Varför är en så stor organisation så liten på internet? Arbetsformedlingen.se är en väldigt gammal webbsida som inte ens följer standarden för XHTML. Det finns en registrar på arbetsförmedlingen.se (med ö) men den adressen går inte att nå, de har inte kopplat in den, ens som redirect. Funktionerna på sidan är på en skala av användarvänlighet från 1 till 10 någon stanns mellan 1 och 3, att förstå och sedan att använda funktionerna som inte följer dagens riktlinjer för gränssnittsdesign är en pina.

Hur svårt hade det varit att anlita 10 personer på heltid som programmerar om hela arbetsformedlingen.se, effektiviserar och organiserar om allt som sidan innehåller och gör sidan tillgänglig även för de som inte är så vana vid att surfa? Antagligen är det inget annat än en kostnadsfråga och såklart finns det ingen som skulle kunna lägga fram en plan på hur det skulle kunna bli bättre.

Om jag bara gissar, så skulle jag säga att om Platsbanken blev optimerad skulle den kunna nå ut till åtminstone 50% fler personer som söker jobb och som söker någon att rekrytera. Säg istället att sidan görs om från grunden med ett helt nytt perspektiv, så kan den siffran stiga till över 100%.

Vad skulle detta kunna resultera i?

Säg att vi har 100 arbetssökande, och idag får 40-50 av dem jobb via Platsbanken antingen för att de sökt på en annons eller för att någon hittat deras CV, 30 går antagligen genom någon annan rekryteringssite som metrojobb.se eller gp.se/jobb, de som står kvar kommer fortsätta vara arbetslösa ett tag till om de inte hittar något genom kontakter.

Om Platsbanken skulle bli 50% bättre skulle vi alltså kunna se 20-25 av de som står kvar få jobb genom Arbetsförmedlingen som annars skulle gått någon annan stanns eller inte hittat någonting alls.

Om vi alltså får 20% mindre som behöver gå till Arbetsförmedlingen hela tiden för att de fortfarande söker jobb, skulle vi inte då kunna minska verksamheten med motsvarande antal tjänster?

Framför allt så skulle vi ju slippa den otroligt höga arbetslösheten. :)

Ännu ett hopplöst och patetiskt inlägg om något jag inte har någon form av kontroll över, även om jag gärna hade lett ett team för att skapa bättre webbplatser åt viktiga verksamheter så är det nog inget jag kommer få tillfälle till. (Jag måste ta och skriva något gladare här ^^,)

Anders och Måns tycker om djur!

Bland alla svenska komikerpar är helt klart Anders och Måns en av mina favoriter, de har bland annat varit med i radioprogrammet Wallraff som gjort sådana härliga grejjer som Hasse, Hans af Klas och de har gjort en egen serie på svt som hette just Anders och Måns (och uppföljaren Fråga Anders och Måns).

Dessa goa killar har jag stor förkärlek för så nu när de skulle släppa en ny serie blev jag såklart jätteglad, tyvärr får jag väl säga att jag är tämligen besviken på den eftersom den inte alls är som det de gjort tidigare. Succéduon med Anders och Måns som det heter verkar ha helt fel målgrupp för mig, jag vet inte riktigt vad det är som gör att det inte riktigt passar in men det känns lite som att det är för vuxet och för lite humor.

Succéduon med Anders och Måns

Det jag alltid gillat är att humorn fått ta övertaget, kul vitsar och små sketcher som fått ligga med i vad det nu kan vara som är temat för dagen trots att de kanske inte är superrelevanta, det blir på något sätt relevant ändå.

Storyn tycks handla om Anders och Måns som är författare och vill skriva en bok om massa slumpmässiga frågor från radioprogrammet Så funkar det som de tidigare gjort tillsammans, upplägget i första avsnittet är att Anders i princip mobbar Måns genom att lämna Måns med allt jobb och istället får till det med någon kvinna på ett förlag. En liten bihandling blir att Måns attackerar en kvinna helt oprovocerat på stan och senare kommer det tillbaka med att kvinnan var någon förlagsmans Au Pair och då förlorar de det tillfället.

Jag kan inte alls se humorn i att Anders går på toaletten mitt i natten hos förlagskvinnan som han ligger med och får slut på toalettpapper och därför sätter sig på handfatet för att tvätta sig och bryter sönder det. Klantigt kanske, men inte alls på något roligt sätt utan helt enkelt dålig tv.

Succéduon verkar alldeles för lik stilen i den julkalender som Ander och Måns gjorde, Med skägget i brevlådan, fast nu har de inte ens med humor i det hela utan det blir bara en endlös sprial av dålig sarkasm.

Jag hoppas att serien vänder och tar in betydligt mer av den härliga humorn som Anders och Måns står för i mitt hjärta, de är ju hur sköna som helst! Något som jag tyckte var väldigt fel är Måns frisyr som ser väldigt trist och grå ut ihop med de stela glasögonen som han bär, kombinationen gör honom tio år äldre.

Nu väntar jag spänt på nästa veckas avsnitt och hoppas att serien tar en vändning för annars blir det nog inte fler avsnitt för min del.

Se så söta de är ^^,

Jag läste det här av en slump idag och kände bara att hjälp, det här händer nog väldigt många. Det är inte ens ovanligt att jag får höra från en vän att de gjort slut och sårat någon, det är så det fungerar tydligen. Ja att den som blir dumpad blir också konsekvent ledsen om det inte är så att förhållandet är helt dömt och den inte ens bryr sig.

Hur ska man egentligen hantera det där? Ska man försöka trösta personen? Ska man ens lägga sig i?

Själv skulle jag nog säga till personen att jag inte vill se det som en negativ sak och att om personen tycker att det är negativt så kanske en vän skulle passa bättre som lyssnare för själv skulle jag nog bara blir deppig om jag återkommande blev påmind om hur ledsen någon annan är. Jag vill inte heller vara ihop med någon som inte gör annat än gråter mot min axel, jag har försökt det en gång, att hålla ihop när någon går igenom en livskris är väldigt påfrestande och jag hade det inte så lätt själv känslomässigt just då så det hela gick bara i kras.

Jag har nog bara blivit dumpad ordentligt en enda gång, men med den personen pratar jag knappt längre… det gör väl inte direkt ont men det känns så onödigt när det ändå inte är något mellan oss längre. Är det förresten bara jag som inte vill höra vad mitt ex har hittat för någon ny? Även om det är en dålig ny person så är väl jag inte rätt person att höra om det?

Vad jag vill komma fram till är ganska enkelt, förhållanden tar slut hela tiden. Varför ska det vara så hemskt och varför måste man vara så ledsen? Om man blir dumpad är det väl ganska tydligt att man inte är önskad längre? Visst man får väl vara ledsen att det tog slut om man tyckte om det, men jag tror att det är dumt att tro att det kunde gått på ett annat sätt.

Om vi då går tillbaka till inlägget som fick mig att tänka på allt detta så måste jag säga att det inte alls är känslolöst att inte ha ett dåligt samvete, för även om det inte är stora saker, bara sånt där litet, så kan det väga över för man kan inte älska en person villkorslöst bara för att man en gång blev kär.

Jag har haft ett förhållande som tog slut nästan enbart för att jag inte ville/kunde äta samma mat, men så kan det gå, vissa personer fungerar bara inte ihop även om de kan tycka om varandra i början.

Så är det så svårt att göra slut? Nej, det är bara så svårt som man själv gör det. Men det ska inte heller behöva vara så svårt att bli dumpad, visst är det jobbigt i början men man får helt enkelt finna ett lugn och sakta vänja sig vid att vara ensam igen. Sen ska man inte glömma att det finns många andra fiskar i havet och även om inte alla vill ha en så simmar man till slut in i någon underbar!