Det här är något jag kan relatera till väldigt starkt, jag känner inte så idag men har tänkt tankarna själv, det var några år sedan men jag tänkte skriva ner vad jag tänkt så bra jag kan komma ihåg det.

Ut ur mobbing, in i depression

I tonåren kom jag ut ur en lång period av mobbing, jag hade blivit så förtryckt att jag vänt ut och in på mig själv för att inte längre tänka så mycket på det. Allt dåligt var så överväldigande att jag till slut gömde mig själv i ett litet hörn och skapade en fejkad personlighet som bara följde med som en robot. I flera år gick jag omkring och tittade väl mest på och mådde dåligt. När mobbingen slutade så tittade jag fram lite försiktigt, men gömde mig snart igen och jag gick in i en depression.

Jag skadade mig själv, det är inget jag är stolt över, men det är något jag inte är rädd att berätta om. När det gör så ont som det gör när man tvingar sig själv att leva genom en dag i taget så kan det kännas väldigt skönt att känna fysiskt smärta, för att dämpa den smärta man känner på insidan.

Att skada sig själv kan också vara något som kommer av att det inte längre känns värt att leva, som att livet gått så långt åt fel håll att det känns som att det inte kan bli bra igen, eller som att det inte ens varit bra.

När är livet inte längre värt att leva?

Finns det verkligen en tid då det inte finns någonting alls att leva för? Det kan kännas så, eftersom det handlar om perspektiv. När någon mår riktigt dåligt över någonting så känns det som att det dåliga tar över, som att allt plötsligt är dåligt och att ingenting går bra. Det är lätt att börja tänka att det gör så ont att det hade varit bättre att inte känna någonting alls.

När jag själv var i tankarna om livet är värt att leva så kom en punkt då jag inte längre kände någonting. Det tog slut på ork att känna efter, det spelade inte så stor roll för mig när nära släktingar dog, det gick inte att gråta på begravningar.

Hela tiden tänkte jag på om det inte vore bättre att bara dö, att inte leva längre och att slippa undan, slippa tänka på allt som var så jobbigt med att vara mig.

En natt när jag sov riktigt dåligt drömde jag att jag dog

En natt när jag sov riktigt dåligt drömde jag att jag dog, det blev lite av en vändpunkt, lite som en symbolisk död av någonting som jag inte längre ville vara. Det kändes inte som bara en dröm, jag var halvt vaken och det kändes verkligen som att livet rann ur mig och att jag vaknade igen. Efter att inte kännt så mycket på ganska länge, efter att ha varit tvungen att göra mig själv illa för att ens känna smärta så kände jag någonting väldigt främmande, något slags ljus i tunnelns slut.

Sedan den natten har jag mått bättre, det tog ett tag såklart, men jag gav mig fan på att det skulle gå. Jag bestämde mig för att jag skulle få vara den jag är, att inte bry mig så mycket om vad någon annan tycker och tänker, att bara se till att leva.

Det hör lite till den här historien att jag inte trott på ett paradis eller helvete på andra sidan döden på ganska länge, att jag inte sett någon förklaring som fungerat för mig, det enda jag hittat som på något sätt kan sägas sannolikt är förklaringen att det blir mörkt och bara stannar, lite som när du trycker på stop på ett videoband, det blir ingenting.

Efter att ha kännt hur det skulle vara att inte känna eller bry sig, att inte vara med längre, så kom jag fram till en väldigt enkel slutsats. Varför skulle det vara bättre att dö nu, än att dö sen, när alla kommer att dö?

Jag kommer att tänka på filmen Lilja 4-ever där huvudkaraktären efter en väldigt jobbig situation tar livet av sig, för att hela hennes liv är förstört. Det är lätt att känna som henne, att det inte kommer kunna bli bättre, att det aldrig går att bli lycklig och att det är lika bra att dö. Jag vill påstå att det inte finns någon anledning att ta livet av sig ens i en så hemsk situation, det är ändå värt att leva. Det är värt att leva för att kunna uppleva saker, för att kunna träffa underbara människor och för att det går att vara precis den man vill vara bara man kämpar.

Det är bättre att känna smärta ett tag, än att inte känna någonting alls för resten av evigheten.

Jag vill inte påstå att detta är någonting som är lätt att inse. Jag tror inte att någon skulle sluta tänka att det kanske är bättre att dö för att ha läst detta. Jag bara hoppas att det kan ge en start på en kamp mot dessa tankar, det mörker som alldeles för många i den värld vi lever i tänker.

Vägen åt andra hållet

När jag bestämde mig för att bara skita i allt, för att ingenting kunde bli värre, så kände jag mig för första gången fri. Genom att sjunka så lågt att jag nästan tog livet av mig, kunde jag våga göra allt. Mitt sätt att ta mig ur allt dåligt blev att tänka ”om jag kan tänka mig att dö, kan jag då inte lika gärna göra lite vad fan som helst?”

Ett tag trodde jag nästan att jag hade gått och fått en kluven personlighet så splittrad som jag blev när jag släppte fram det när jag gömt undan så många år tidigare. Jag lät den riktiga jag komma ut i ljuset.

Det gjorde ont att inse att jag kanske valt fel linje i gymnasiet, för att jag gått på automatik och inte tänkt efter själv. Det känns än idag som att någon annan gjorde det valet åt mig, jag är bara glad att det valet i slutändan visat sig praktiskt.

Det var otroligt svårt att t.ex. komma ut som bisexuell, tänk vad annorlunda mitt liv hade varit om jag vågat göra det tidigare.

Det tog år att komma helt ur depressionen och det tog väldigt mycket kraft men idag mår jag bra.

Jag lever än idag efter samma princip, jag ska fan våga precis vad jag vill och inte hålla tillbaka ett skit.

Det finns många anledningar till att äta mindre kött och någonting som berör mig väldigt mycket är miljön. Det är inte bara bilar som förstör miljön, det är våra matvanor som förstör både marken och luften. Genom att äta mindre kött kan vi minska en hel del onödigt skövlande av regnskog, minska skador på mark där vi odlar grödor enbart i syfte att mata djur och utsläpp från t.ex. djurs matsmältning.

Det som får mig att skriva om detta är att en skrift som Livsmedelsverket framställt har fått se dagens ljus. Skriften handlar om hur vi kan äta mer hälsosamt och hjälpa miljön genom t.ex. att välja närodlat och att minska vår överkonsumtion av kött och vissa fiskarter.

Jag ser det som väldigt viktigt att inte skada varken djur eller natur mer än vi måste när vi äter. Kan du låta bli att ta bilen till affären? Kan du handla mer exakt det du vet att du kommer att konsumera? Kan du se till att köpa en produkt för en krona mer bara för att den är närodlad? Visst kan du det, och det är just de här små sakerna som kan göra en stor skillnad om vi alla gör det.

Visst du t.ex. att det krävs ca 15-25 kg växthusgaser för att en ko skall generera 1 kg kött?

Du kan alltså, genom att sluta äta just nötkött, minska dina utsläpp med flera kg växthusgaser per kg mat du äter. Jag hoppas att många tar den här informationen till sig, tar sitt ansvar och försöker äta lite mindre dåligt. Tänk på att du inte måste få i dig så mycket som vi i västvärlden ofta tror.

Du kan hitta de bortglömda kostråden, samt läsa mer, hos de fyra organisationerna som publicerat kostråden:

• Dyrare Mat, Nu!
• Naturskyddsföreningen
• ABF
• Sveriges konsumenter

Det här är precis det som gör att jag inte äter kött, sen känns det inte så kul att äta upp djur heller, men det där etiska kanske kommer en annan gång. :)

I’ve only tried it out with a couple of games so far, Test drive unlimited 2 and Left 4 dead 2. The experience has been amazing but slightly flawed, probably because the games are no built to support this feature.

Both games perform great until you find some wall bugs and slight lag, they’re not really bad either, just bugs.

I found it very interesting that the Eyefinity messes with other applications due to the way it handles the three screens. I am unable to maximize a window because suddenly it’s streched edge to edge across three screens, not a very good way to navigate the web or work on text/images.

In fact, I’m going to try to get a hotkey in place to diable/re-enable the whole eyefinity thing if it is at all possible without getting mirrored displays instead.

It is however really impressive to play games like this!

TDU2: beach view

TDU2: driving along

Screenshot

Sedan jag började mitt nya jobb som webbutvecklare har jag skrivit ett litet skript som kan hjälpa till att hålla lite reda på mina olika instanser av saker. Jag har kallat det mitt localhostskript, men vet inte om det är det optimala namnet.

1. Om skriptet
2. Ladda ner
3. Installera
4. Vidareutveckla

Om skriptet

Skriptet listar alla index-filer i underkataloger (för närvarande bara gjort för .php och .html, då det är mina behov) och i underkataloger som innehåller en web/-katalog. Detta gör det enkelt att kombinera med GIT som jag använder för versionkontroll.

Eftersom vissa andra resurser kan vara bra så har jag vidareutvecklat detta lilla skript till att även kunna lista filer på en server, det länkar till en PHP-info-fil, det har en länk till det lokala PHP My Admin, om det finns ett samt det visar de vanligaste font-familjerna för css. Detta gör att det blir en praktisk startsida för dig som utvecklar och det går enkelt att anpassa om du vill ha en startsida för kollegor som behöver titta på ditt arbete.

Ladda ner

Du hittar första versionen av skriptet här: angel_localhost_1.0

I framtiden kommer det troligtvis att hamna i en github men jag har inte skapat det till första versionen eftersom jag inte vet om det är intressant nog.

Installera

Installationen är jättelätt, börja med att lägga filerna i din lokala webbhost mapp, t.ex. /var/www/ (eller i ett subdir)

För att använda dig av funktionen att visa filerna i en servers mapp måste du ladda upp remote.php till den mapp du vill titta i. Det skall räcka med att servern har rätt att läsa filen men det kan också behövas större rättigheter, det beror helt enkelt på servern.

Redigera sedan index.php för att sätta rätt URL till remote.php.

Öppna en webbläsare och peka den på mappen du lagt filerna i så bör allt fungera.

Vidareutveckla

Det finns ganska mycket möjligheter att vidareutveckla det här skriptet, jag har inte direkt tänkt på hur, men om intresset finns så kan jag skapa ett repo så att det går att bygga vidare på det tillsammans.

Det krävs väldigt lite för att modifiera skriptet till dina behov, om du t.ex. vill använda det för att lista andra filer eller flera servrar.

Jag vill inte begränsa användandet på något sätt, jag förväntar mig inget mer än att min copyright för fotografit i bakgrunden respekteras.

Joakim Green presenterade hur han använt WordPress som ett enkelt CMS istället för mer komplexa lösningar i stil med Drupal eller Joomla.

Det är nu mer ett hyfsat kompetent verktyg för att publicera allt från vanligt webbinnehåll till mindre avancerade egna innehållsstrukturer, detta från att vara ett verktyg som tydligt nischat sig mot bloggande. Taglinen ”Just another WordPress weblog” har bytts ut till ”Just another WordPress sites” vilket markerar att WordPress nu riktar sig till en bredare klientel.

Många av de saker som Johan beskrev håller jag med om, det går att göra otroligt mycket mer än blogga med WordPress, det går t.ex. att bedriva e-handelssiter, intranät och communityliknande siter med WordPress som bas. Däremot vill jag bestämt hävda att man inte alls bör använda WordPress till mer seriös verksamhet, det är ett system som består av ett komplicerat virrvarr av kod som är halvfärdig, ihophackad och i många fall icke-konsistent.

Visst kan man använda WordPress till det mesta, men precis som med Felix ketchup där föreläsaren blatant stulit sin slogan ifrån så kan man kanske hävda att den lite finare maten inte riktigt förtjänar att serveras med ketchup, lika så en större och viktigare webbsida förtjänar ett CMS som är lite mer stabilt och fint.

Jag utvecklar själv mycket i WordPress men även i andra system som Drupal, där kan vi se en markant skillnad i hur mycket enklare WordPress kan vara så länge det handlar om just enklare funktionalitet och sådant som redan är inbyggt eller som det finns en utmärkt plugin till. Skall man gå över till saker som inte riktigt finns innan så är det enklare att bygga det i ett system som likt Drupal skapar sin egen struktur, där så mycket som möjligt sköts dynamiskt och t.o.m. teman kan skapas mer eller mindre med moduler.

Det var en väldigt intressant presentatino av hur Johan använder WordPress till driften av projektet Livestage.se och hur han skapat sidans innehållstyper med olika posttypes med länkar genom custom post meta. Det var också intressant att han skapat en automatisk vidarelänkning för Vimeo videos från sitt konto så att besökare till hans site inte kan se att han använder sig av Vimeos tjänster.

Jag skriver detta som en del av en tävlig utlyst av Binero, men också för att få ut ordet om Webcoast där vi samlats hela 200 personer som jobbar med Webb och Sociala medier samt att försöka få igång den här bloggen som jag bara tappar bort hela tiden. “Jag är med och tävlar om Bineros grymma “surfplatta”

”En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.”

Efter att ha hört om lagändringen som förbjuder kortavgifter så tänkte jag att jag skulle ta reda på mer, bland annat vem man ska anmäla brottet till. Det känns som att när det äntligen kommit en lag som ska förbjuda något som väldigt många är irriterade över så är det ju bra att veta lite mer om hur den ser ut.

Lagtexten innebär att det nu är olagligt att ta ut en avgift av konsumenten om man som handlare tar betalt med kort. Det får inte förekomma att en tobakshandlare tar 5kr extra för kortbetalning under 100kr t.ex.

”Vad bra” tänker du kanske nu, bra att det inte är okej att lägga avgiften på kunden, det är ju handlaren som väljer att kunna ta betalt med kort och handlaren som skall betala för sin tjänst.

Att betala 3kr eller 5kr extra kan kännas som väldigt lite, men tänk att du handlar en gång i veckan med en kortavgift på 3kr då är du uppe i över 150 kr om året och det blir för många väldigt snabbt mer än så. Handlaren betalar dock inte 5 kr för din korttransaktion, det är ju som du kanske förstår en löjligt hög avgift och ingen handlare hade tagit kort då. Handlarens kostnad ligger på max en krona per transaktion och ev. en procentuell del av totalsumman.

Jag har länge klagat på alla som tar avgifter på kortköp och går hellre till någon annan eller betalar kontant när det blir så, några gånger har jag funderat på att begära nummret till deras betaltjänstleverantör för att höra om det är okej. Nu har det inte blivit så, oftast har man inte tid när man handlar på ett sådant ställe som tar avgifter eller så är det helg eller kvällstid så att de ändå inte har öppet.

Med den nya lagen tänkte jag att nu måste det ju finnan nån som kan sätta dit de här handlarna ordentligt när de tar ut avgifter, men icke, det är nämligen så att det inte finns något i lagen som ger någon myndighet rätten att ingripa. Lagen är alltså enbart normbildande och i praktiken verkningslös när man inte vill betala kortavgifter. Den enda du kan kontakta för att ge företagaren reela konsekvenser idag är fortfarande företaget som tillhandahåller betaltjänsten.

Finansinspektionen säger att det enda vi egentligen kan göra är att låta bli att handla eller klaga så gott vi kan och hävda vår rätt. Konsumentverket säger att de inte har något med detta att göra och kan inte hjälpa till. Bankens kundtjänst visste inte ens om att lagen fanns.

Sedan kommer en sak till som gör lagen ännu mer verkningslös:

”Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalningsinstrument.”

Det här är betyder ungefär: ”Ta inte ut någon avgift för kortköp, men ge gärna rabatt för de som betalar kontant.”

Nästa gång någon vill lägga på en kortavgift ska jag börja pruta istället, kan de föreslå att jag betalar mer kan jag också föreslå att de ska få mindre pengar.

Det kan ta lång tid att bestämma vad man vill ha för motiv och sedan lång tid att spara ihop pengar till att göra motivet till verklighet. Visst kan det vara lockande att bara hitta på något, men en tatuering ska man ju faktiskt leva med i hela sitt liv så det är bra att tänka över sitt motiv ordentligt istället för att tänka att man kan ångra sig sedan. Visst går det att ta bort många tatueringar eller i alla fall täcka över dem med något annat om man bara ogillar motivet men det blir aldrig lika bra som att ha rätt motiv från början.

Jag ska själv tatuera mig mer, det har jag bestämt sedan väldigt länge. Hittills så har jag bara gjort en väldigt liten helsvart design i svanken, en tramp stamp om ni så vill. :) Jag hade redan när jag gjorde den tankar om ett betydligt större mönster men eftersom den skall komma att vara en central del i det stora hela så kunde jag inte hålla mig ifrån att göra den lilla delen som skall komma att bli så stor till slut.

Min bakgrund

En av mina största fascinationer är tigrar, ett enligt mig mycket elegant och fridfullt djur (för det mesta, tigrar måste ju jaga ibland ^^,).

Min tanke bakom att tatuera mig är inte att det skall vara ett motiv av någonting så att min kropp blir ‘duken’ till en målning likt ett väldigt exklusivt fotopapper printat med laserskrivare. (Yay, I’m a nerd!) Jag vill inte ha en bild av en tiger på min axel eller över min ryggtavla, som så många redan har gjort. Jag vill inte heller försöka ‘bli’ en tiger genom några extrema bodymodifications, som andra också har gjort.

Nej, jag vill vara mer än en utstickare, jag vill vara unik och min tatuering blir en förlängning av mig själv. Mitt abstrakta tigermönster ska inte göra mig till en hybrid mellan människa och djur, det ska inte vara en liten bild utan det ska visa mina ränder. Något annat som är viktigt för mig är att jag ska kunna täcka över min tatuering utan att ta på mig allt för mycket kläder, jag vill kunna välja vem jag visar den för och när den syns utan att för den delen behöva täcka mig.

Med anledning av detta har jag först fantiserat fram och sedan ritat upp mitt mönster av ränder som skall sträcka sig från under vänster bröst, runt vänster sidan, över svanken och rumpan, ner över högra låret, runt och in mellan benen. Det här är vad jag är, jag har låtit det komma från djupt inom mig och nu skall det bli permanent på utsidan.

Här följer en liten förklaring på hur jag har resonerat bakom hur jag kommit fram till just hur min tatuering skall bli. Jag kommer självklart att följa upp den här artikeln med resultatet när det har börjat och när den väl är klar. :)

Att komma på sitt motiv

Det är upp till var och en vad de vill ha för motiv, jag skulle säga att det faktiskt är en dålig idé att be någon om tips för vad just du ska tatuera på din kropp, det är bättre att låta det ta tid och komma på det själv så att det är ett sannerligen personligt motiv.

I mitt eget fall har det tagit merparten av ett decennium från att jag började tänka på tatueringar tills idag när jag är på väg att göra det stora klivet från dröm till verklighet. Det första jag egentligen bestämde var bara att jag skulle tatuera mig, sedan följde idén om tigrar och så vidare tills jag bestämt exakt vad jag ville att det skulle se ut.

Bra att tänka på för att komma på motiv är t.ex. vad du ofta tänker på, vad du tror kommer att följa med dig hela livet och saker du vill att andra ska kunna se såväl som du själv. Ett bra motiv ska du kunna känna glädje av varje gång du ser det (Definitionen av ‘glädje’ lämnar jag upp till dig. ;) ), och du ska kunna känna dig stolt över att visa upp det för andra.

Ett motiv som har att göra med någonting du just nu är väldigt engagerad i kan vara både bra och dålig, du kommer alltid att ha kvar ett minne men tänk noga igenom om det verkligen är något som du kan vara stolt över resten av ditt liv. Det bör vara så viktigt att du hellre förlorar den kroppsdel du tatuerar än ger upp ditt engagemang.

Var ska den sitta då?

Ja, det kan vara svårt att välja var en tatuering ska sitta. Det första du måste välja är om du vill att den skall synas tydligt, och i så fall hur tydligt. Anledningen att man alls ska tänka igenom detta är såklart att inte alla i samhället skulle uppskatta att du har en tatuering på samma sätt som du själv gör. T.ex. skulle en arbetsgivare som inte själv är tydligt tatuerad (och/eller piercad) ens tänka två gånger innan du hoppar ner på listan av kandidater, vissa motiv kan vara undantagna så som små söta saker på tjejer, men det är ändå gränsfall och tur som gäller då.

En tatuering på din arm kan lätt täckas av långa ärmar, men en tatuering på händerna kan du inte täcka med vantar alla gånger, långt ner på armen är också något som kan synas väldigt tydligt även när du inte vill att den skall synas.

En tatuering på rygg/torso är ganska enkelt att visa precis så mycket som du vill, en tröja räcker för att ingen skall se.

Midjan, den delen som hamnar mellan över och underdel av kläder är lite si och så att täcka ibland, man kan behöva tänka lite extra för att veta att det inte syns.

På benen kan vad som helst gälla, det är ju bara din klädstil som begränsar dig här. En person som gärna bär kjol med tunna strumpbyxor visar ju upp betydligt mer än den som bara går i långa jeans.

Vad är det bästa stället då? Det vet ju bara du, bestäm hur väl du vill att det ska synas och låt sedan vad som blir finast styra säger jag. :) Andra bra saker att välja placering med är ärr eller andra saker som ger en tydlig mening till placeringen. Något annat skulle kunna vara ett ställe på kroppen du gillar att bli berörd eller kanske tvärt om?

Vem ska göra det åt mig?

Inte jag, för jag kan det inte, och det är nog det viktigaste. Hitta någon som verkligen kan sin konst så kommer du bli mest nöjd.

Det kan vara lockande med ‘kompispris’ hos vissa tatuerare som inte är helt upplärda men vill du verkligen riskera att din tatuering inte blir perfekt? Själv går jag på någon som jag vet har ett bra rykte när jag väljer allt, inte bara tatuerare. Jag vill alltid veta att personen jag väljer har gjort bra ifrån sig tidigare, och sedan måste personen vara positiv till att göra just det jag vill ha gjort eftersom det inte bara handlar om att trycka på en knapp utan ett levande konstverk.

En bra regel är nog att du inte vill bli tatuerad av någon som kan klämma in dig allt för snabbt, en tatuerare som kan boka med kort varsel har antagligen inte fått upp någon kundbas ännu och är alltså mindre sannolikt en bra tatuerare. Att behöva boka en månad eller två i förväg är en positiv sak, även om det kan vara onödigt att vänta i två år. ^^, (Det kan ju såklart finnas de som precis börjat efter ett uppehåll eller precis öppnat egen salong eller så, fast som har jättestor erfarenhet, men då har de antagligen ett bra rykte och tydliga exempel på vad de gjort tidigare att visa upp. Kolla, kolla, kolla!)

När ska jag göra det? / Hur länge borde jag vänta?

”Vänta inte, gör det nu!” Skulle jag vilja säga men det är väldigt dumt, du bör åtminstone ha idéen om din tatuering under en lång tid, och vara van vid tanken på att bära den. Hur lång tid du behöver vänta är väl upp till dig men det är bra att ha tålamod och inte bara springa till en tatuerare så fort du fått en liten idé bara för att du kan.

Hur långt in i livet är du? Det har ju faktiskt en påverkan på din förmåga att veta hur länge en sak kan hänga med dig, du vet efter ett antal år om en sak kommer fortsätta med dig resten av livet eller kanske kan gå över.

Jag har grubblat, ritat och fantiserat om min tatuering i många år nu, skulle jag tröttna på det så skulle jag vara en annan människa än jag är idag och jag kan inte tänka mig att det skulle hända. Men bara för något år sedan kunde jag inte säga säkert att den här tatueringen kommer att vara perfekt hela mitt liv, då hade det inte varit allt för bra att köra på eftersom man aldrig kan veta om det blir bra.

Feedback uppskattas! Tack för att du läste från en som är väldigt pirrig inför morgondagen då det äntligen är dags!

Så med inställningen att Jag skulle se alla 8 avsnitt satte Jag igång med avsnitt tre och nu är det hela över. Med varierande mängd småvitsar och skratt här och där så lyckas Anders bland annat med djurplågeri och att förstöra en sekt under tiden han förstör Måns liv utan minsta tanke på sin bästa väns lycka.

När Anders spenderar Måns renoveringsbudget på en utekväll genom att tjata på Måns, som inte ens vågar säga emot, ska anlita en annan hantverkare än den som redan är bestämd. Det enda logiska i avsnittet var Måns flickväns reaktion på idéen och slutresultatet.

I sista avsnittet så köper Måns ett par vita skor, väldigt smart upplägg för mycket kul skämt som de bara utnyttjar lite grann. När Anders intar scenen på det probono-gig som de uppträder på så stjäl han hela Måns repetoar och precis innan Måns går ut på scen så kommer konferencieren och tar de vita skorna eftersom de är tillverkade av barnarbetare och hela evenemanget handlar om att hjälpa barn. Måns står då på scenen bestulen på både skämt och skor, varför inte dra igång med något i stil med ”Jaha, nu står jag här förnedrad utan vare sig skämt eller skor”.

Hur är det här bra tv? (Slutscenen i sista avsnittet)

Om detta är något som ska visas på tv kan i alla fall inte Jag svara på, för mig är det bara riktigt dålig public service.

Du har säkert funderat på varför Jag kallar mig och min blogg för ängel, det är något som Jag inte har skrivit om och inte heller har Jag skrivit någonting som har med änglar att göra.

Det hela började någon gång i högstadiet, som många andra så var Jag ganska deppig och hormonell under den tiden och sökte efter någon form av mening med livet. Jag fann ingen mening med livet så till slut hittade jag bara på mina egna regler, och Jag lever efter dem än idag om än lite uppdaterade.

Tigerängel

Just varför jag valde att kalla mig för ängel vet Jag inte, inte längre i alla fall, och det är okej för mig. Det finns dock bevis på att Jag tänkte mycket på just änglar i högstadiet, bildbevis, jag ritade en hel del och ett motiv som ofta återkom var just änglar.

Lite mer specifikt så kom min fantasi fram till att jag är en tigerängel, en av de tidigaste bilderna som jag ritat av änglar är lilla Tyger här till höger, en tigerängel som funnits med mig sedan 8:an.

När det kommer till namnet på bloggen så minns Jag faktiskt inte exakt varför Jag sökte på ordet ängel, men Jag kollade runt på massvis med namn och när Jag hittade att ängel.se var ledigt så var Jag bara tvungen att ha det! Jag har tidigare kallat min blogg för ‘The Angelblog’ men det kändes lite fel och jag hade hittat en blogg som hade ett liknande namn, jag ville helt enkelt bli mer egen.

För de som känner mig så kanske det verkar lite underligt att Jag valt ett ord som har så pass stor betydelse inom religion, Jag är nämligen inte religiös alls. Jag är uppvuxen i det vanliga svenska skolväsendet och har således fått lära mig att den kristna läran är mest sannolik, men det tror Jag inte ett dugg på, redan i lågstadiet visste Jag att Jag inte ville delta i aktiviteter så som att besöka kyrkan på skolavslutningar och andra högtider (Jag t.o.m. skolkade och gick hem vid något sådant tillfälle). Den senaste gången Jag besökte en kyrka var nog när Jag var på min farfars begravning, Jag kan inte minnas att Jag varit i en kyrka sedan dess för begravningarna för mina morföräldrar skedde i någon form av kapell och även de begravdes för flera år sedan nu.

Min syn på gudsväsendet är ganska simpel, Jag tror inte på någonting som Jag inte har upplevt och i mitt liv har Jag inte aldrig upplevt någon gudomlig närvaro. Det sägs vara enkelt att tro på gud, att ”välkomna jesus som din frälsare” och allt det där, men Jag har alltid haft problem med det. Det enda enkla med gud för mig har varit att helt skjuta konceptet åt sidan.

Jag kan inte påstå att Jag tror på någonting annat som är övernaturligt heller, saker som spöken, stenar som har specialegenskaper och andra saker som inte kan bevisas utan att man tror på det. Jag säger ibland att Jag tror på Karma, men då ser Jag det filosofiskt och som någonting som inte är definitivt, för mig är det helt enkelt så att om man är snäll mot någon så är de oftast snälla tillbaka.

Hur ska vi nu komma över till änglar? Den enklaste förklaringen av änglar, det som de flesta tänker på, är att en ängel är guds tomtenisse och hjälper således till att sköta om världen så att allt går enligt den gudomliga planen. Vi kan se på Wikipedia som förklarar lite mer akademiskt att änglar finns just inom de abrahamitiska religionerna och är någonting andligt.

Änglar har som sagt varit med mig ganska länge, den här bilden ritade jag 2005, just vad den föreställer är väldigt personligt men ängeln representrar mig.

'Demon & Ängel', inspirerad av ett rollspel

Min förklaring till änglar är antagligen helt fel, Jag tror ju som sagt inte alls på det här med andliga väsen och gud, men änglar tror Jag på ändå. Jag tänker inte på änglar som någon slags mysteriskt väsen som bara finns om man tror på någonting utan min idé av en ängel är en person som är helt unik på ett bra sätt.

En ängel för mig är en fantastisk människa och det kan man vara på många sätt, en ängel måste inte påverka allt i sin omgivning, en ängel måste inte förändra världen, en ängel är bara någon som ger en guldkant på tillvaron där den befinner sig.

På det här sättet blir både du och Jag änglar på vårt sätt och nobels fredspristagare kan också vara en ängel, alla kanske inte alltid är änglar men världen förändras och vi som bor här förändras med den och förändring är en positiv sak för annars skulle ju allt stå still.

Reklamfilm för en penna?

Jag var för några dagar sedan inne på Staples webbsida och hittade den här lilla reklamsnutten för en penna. Min första tanke var såklart ”varför göra en sån stor reklamfilm för en liten penna?”, för det verkar ju inte var världens häftigaste penna precis.

Sedan var jag förbi Staples butik i Nordstan och såg pennan på ett ställ (mitt besök var av annat syfte), hela 19,50 kr ville de ha för den, hemskt dyrt för bara en bläckpenna. Priset för en bläckpenna på t.ex. Clas Ohlson kan bli så lågt som 1,78 kr styck, och då gör det kanske inte så mycket om några av pennorna i paketet inte fungerar 100%, men för 19,50 vill man ju ha en superbra penna.

Pennan i fråga

Jag tyckte att konceptet att ha en miniatyriserad PET-flaska att skriva med som dessutom hade gel-bläck verkade väldigt kul, så jag köpte en penna. ( En röd blev det, vem hade gissat det? ^^, ) Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med pennan, för det känns verkligen som att man håller i en väldigt smal vattenflaska, det är väldigt bra balans i pennan och man känner att hur man än håller på är den fjäderlätta pennan precis på rätt plats.

Såhär blir skrift med pennan

Bläcket har jag haft lite krångel med, jag vet inte riktigt varför ännu men det verkar bara vara mitt sätt att skriva som gör att bläcket inte riktigt vill komma fram alla gånger. Först verkade det bero på temperaturen, men när jag sett till att temperaturen varit både varm och kall så kvarstår problemet med att det inte alltid kommer ett jämt flöde av bläck. Men senaste hypotes är att jag trycker pennan för hårt mot pappret, så länge det är ett strävt papper så verkar det fungera bra när jag bara precis lägger spetsen mot pappret.

Den fungerar bättre och bättre allt eftersom jag lär mig hur den bäst används, men det var väldigt svårt att fylla i ett formulär på blankt papper för ett klubbmedlemskap, kanske inte pennans starka sida.

Min slutsats är att om du vill ha en penna som är bra för att signera saker, eller skriva på vanligt kollegieblock, så är det här antagligen en av de bästa pennorna som finns. Att pennan är gjord av återvunnen plast är en viktig del av mitt intresse, det är häftigt att de hittat ett nytt användningsområde för just återvunna flaskor och sådan innovation är värd att uppmuntra! Den här pennan har Pilot lyckats bra med.