Den 1:a augusti i år trädde en ny lag i kraft som ska reglera kortavgifter. Lagen, 2010:751 (5 kap 1 § är det relevanta) (http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:751) säger att:

”En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.”

Efter att ha hört om lagändringen som förbjuder kortavgifter så tänkte jag att jag skulle ta reda på mer, bland annat vem man ska anmäla brottet till. Det känns som att när det äntligen kommit en lag som ska förbjuda något som väldigt många är irriterade över så är det ju bra att veta lite mer om hur den ser ut.

Lagtexten innebär att det nu är olagligt att ta ut en avgift av konsumenten om man som handlare tar betalt med kort. Det får inte förekomma att en tobakshandlare tar 5kr extra för kortbetalning under 100kr t.ex.

”Vad bra” tänker du kanske nu, bra att det inte är okej att lägga avgiften på kunden, det är ju handlaren som väljer att kunna ta betalt med kort och handlaren som skall betala för sin tjänst.

Att betala 3kr eller 5kr extra kan kännas som väldigt lite, men tänk att du handlar en gång i veckan med en kortavgift på 3kr då är du uppe i över 150 kr om året och det blir för många väldigt snabbt mer än så. Handlaren betalar dock inte 5 kr för din korttransaktion, det är ju som du kanske förstår en löjligt hög avgift och ingen handlare hade tagit kort då. Handlarens kostnad ligger på max en krona per transaktion och ev. en procentuell del av totalsumman.

Jag har länge klagat på alla som tar avgifter på kortköp och går hellre till någon annan eller betalar kontant när det blir så, några gånger har jag funderat på att begära nummret till deras betaltjänstleverantör för att höra om det är okej. Nu har det inte blivit så, oftast har man inte tid när man handlar på ett sådant ställe som tar avgifter eller så är det helg eller kvällstid så att de ändå inte har öppet.

Med den nya lagen tänkte jag att nu måste det ju finnan nån som kan sätta dit de här handlarna ordentligt när de tar ut avgifter, men icke, det är nämligen så att det inte finns något i lagen som ger någon myndighet rätten att ingripa. Lagen är alltså enbart normbildande och i praktiken verkningslös när man inte vill betala kortavgifter. Den enda du kan kontakta för att ge företagaren reela konsekvenser idag är fortfarande företaget som tillhandahåller betaltjänsten.

Finansinspektionen säger att det enda vi egentligen kan göra är att låta bli att handla eller klaga så gott vi kan och hävda vår rätt. Konsumentverket säger att de inte har något med detta att göra och kan inte hjälpa till. Bankens kundtjänst visste inte ens om att lagen fanns.

Sedan kommer en sak till som gör lagen ännu mer verkningslös:

”Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalningsinstrument.”

Det här är betyder ungefär: ”Ta inte ut någon avgift för kortköp, men ge gärna rabatt för de som betalar kontant.”

Nästa gång någon vill lägga på en kortavgift ska jag börja pruta istället, kan de föreslå att jag betalar mer kan jag också föreslå att de ska få mindre pengar.

…är ett häftigt äventyr!

Det kan ta lång tid att bestämma vad man vill ha för motiv och sedan lång tid att spara ihop pengar till att göra motivet till verklighet. Visst kan det vara lockande att bara hitta på något, men en tatuering ska man ju faktiskt leva med i hela sitt liv så det är bra att tänka över sitt motiv ordentligt istället för att tänka att man kan ångra sig sedan. Visst går det att ta bort många tatueringar eller i alla fall täcka över dem med något annat om man bara ogillar motivet men det blir aldrig lika bra som att ha rätt motiv från början.

Jag ska själv tatuera mig mer, det har jag bestämt sedan väldigt länge. Hittills så har jag bara gjort en väldigt liten helsvart design i svanken, en tramp stamp om ni så vill. :) Jag hade redan när jag gjorde den tankar om ett betydligt större mönster men eftersom den skall komma att vara en central del i det stora hela så kunde jag inte hålla mig ifrån att göra den lilla delen som skall komma att bli så stor till slut.

(läs mer…)

Jag fick för mig att se färdigt på programmet Succéduon med Anders och Måns, trots min negativa inställning så ville Jag ändå inte ha missat någonting som kunde bli bättre och jag hade lite tid över då det inte verkade gå många andra serier som Jag ser på längre.

Så med inställningen att Jag skulle se alla 8 avsnitt satte Jag igång med avsnitt tre och nu är det hela över. Med varierande mängd småvitsar och skratt här och där så lyckas Anders bland annat med djurplågeri och att förstöra en sekt under tiden han förstör Måns liv utan minsta tanke på sin bästa väns lycka.

När Anders spenderar Måns renoveringsbudget på en utekväll genom att tjata på Måns, som inte ens vågar säga emot, ska anlita en annan hantverkare än den som redan är bestämd. Det enda logiska i avsnittet var Måns flickväns reaktion på idéen och slutresultatet.

I sista avsnittet så köper Måns ett par vita skor, väldigt smart upplägg för mycket kul skämt som de bara utnyttjar lite grann. När Anders intar scenen på det probono-gig som de uppträder på så stjäl han hela Måns repetoar och precis innan Måns går ut på scen så kommer konferencieren och tar de vita skorna eftersom de är tillverkade av barnarbetare och hela evenemanget handlar om att hjälpa barn. Måns står då på scenen bestulen på både skämt och skor, varför inte dra igång med något i stil med ”Jaha, nu står jag här förnedrad utan vare sig skämt eller skor”.

Hur är det här bra tv? (Slutscenen i sista avsnittet)

Om detta är något som ska visas på tv kan i alla fall inte Jag svara på, för mig är det bara riktigt dålig public service.

Det här blir första inlägget med taggen ängel, för det är första gången jag skriver om min tro och om änglar.

Du har säkert funderat på varför Jag kallar mig och min blogg för ängel, det är något som Jag inte har skrivit om och inte heller har Jag skrivit någonting som har med änglar att göra.

Det hela började någon gång i högstadiet, som många andra så var Jag ganska deppig och hormonell under den tiden och sökte efter någon form av mening med livet. Jag fann ingen mening med livet så till slut hittade jag bara på mina egna regler, och Jag lever efter dem än idag om än lite uppdaterade.

(läs mer…)